Frida Lundquist
Vad har egentligen riskkapital och kåkstadsbarn i Brasilien gemensamt?
Frida Lundquist är en ovanlig person. Hon är en av Glimstedts yngsta delägare, arbetar inom det specialiserade och högprofilerade området Riskkapital och är samtidigt djupt engagerad i en stiftelse som arbetar för att ge kåkstadsbarn i Brasilien en dräglig tillvaro.
Vari ligger tjusningen med att arbeta med riskkapital?
– Det är en snabb bransch med mycket kompetenta spelare vilket ställer höga krav på mig som konsult. Det är stimulerande att arbeta i en miljö som kombinerar entreprenörskap, industriellt kunnande och institutionell strategi.
Först etablerade du dig som en uttalat skicklig riskkapitaljurist hos Linklaters. Därefter arbetade du som volontär på en fritidsgård i kåkstaden Alagados i Brasilien under sex månader. Och sedan reste du hem till Sverige och startade Bagunçaçostiftelsen för att säkra försörjningen för fritidsgården och fortsatte samtidigt med juridiken. Samma jord, men olika världar. Måste man inte välja?
– Absolut inte. Jag tror på korsbefruktningen mellan kapitalet och hjärtat. Man kan vilja göra gott hur mycket som helst, men det är svårt att komma någon vart utan resurser. Och på samma vis kan man samla hur stora pengahögar som helst utan att det gör en lycklig. Att personer i näringslivet med sina effektivitetskrav ägnar sig åt att stötta välgörenhet är en oslagbar kombination.
Hur ska man tänka som jurist om man känner att man vill göra något mer än bara skänka pengar till välgörenhet? Finns det något annat man kan bidra med?
– Jag tycker frågan är felformulerad. Att skänka pengar till välgörenhet är det bästa man kan göra. En av mina första insikter när jag befann mig på plats i Brasilien var att jag i själva verket inte var där för att rädda barnen. Jag var där för att rädda mig själv. Om jag verkligen hade velat hjälpa till, så hade det varit mycket bättre om jag hade suttit kvar på mitt välbetalda arbete på Linklaters och skickat några tusen i månaden så att de hade kunnat anställa en riktig pedagog. Men jag åkte dit för att jag ville vara med, se hur det var, få en upplevelse och sist men inte minst – känna mig duktig. Vad Bagunçaço och många liknande eldsjälsorganisationer behöver är inte utländska volontärer. De behöver pengar. Så om man inte ”bara” vill skänka pengar så kan man ägna sig åt det som jag gör: se till att andra också vill skänka pengar. Det är det bästa man kan bidra med tycker jag.
Slutligen, frågan i rubriken då? Vad har riskkapital och kåkstadsbarn i Brasilien egentligen gemensamt? Svaret är Glimstedtadvokaten Frida Lundquist och hennes stora engagemang, oavsett vad det handlar om.
Den som vill läsa mer om Frida eller Bagunçaço kan antingen gå in på Bagunçaços hemsida www.baguncaco.se eller läsa artikeln som publicerades om Frida i Legally Yours.
