Sjukdomen covid-19, orsakad av det nya viruset SARS-CoV-2, har den senaste tiden haft stor påverkan på många delar av samhället och som en konsekvens uppkommer även många avtalsrelaterade frågor. För vad som ska hända och vem som får betala när avtal inte kan fullföljas så som parterna avtalat, exempelvis p.g.a. att leverantörens anställda är sjuka eller när ett arrangemang tvingas ställas in efter ett myndighetsbeslut?
Notera att informationen nedan är allmänt hållen och bör uppfattas som en orientering. Bedömningen i det enskilda fallet är alltid beroende av de faktiska omständigheter som presenterar sig där.
Det är nog inte många som hade förespått att en pandemi som covid-19 skulle få så långtgående konsekvenser som vi ser idag. Därför är det snarare undantag än regel att parterna i avtalet särskilt har reglerat vad som ska hända i avtalsförhållandet i den situation som Sverige och världen nu befinner sig i. Många avtal innehåller dock en s.k. force majeure-bestämmelse som reglerar generellt oförutsebara, extraordinära händelser som utgör hinder utanför parternas kontroll. Det är vanligt att krig, revolution, strejk, eldsvåda, jordbävning, översvämningar och tsunami anges som exempel på sådana händelser som kan utgöra en s.k. force majeure-situation. Det förekommer även att pandemi och epidemi räknas upp som exempel. Den svenska lagstiftningen innehåller ingen reglering av vad som ska anses som force majeure utan lagstiftaren har lämnat detta till parterna själva att avtala om. Den aktuella ordalydelsen i det enskilda avtalet blir därför avgörande för om covid-19 ska anses som en force majeure-händelse. Värt att notera är dock att force majeure i praxis har tolkats restriktivt.
För att kunna åberopa force majeure måste det vara covid-19 som direkt inverkat och förhindrat den part som vill åberopa bestämmelsen från att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet. Det måste med andra ord finnas ett orsakssamband mellan covid-19 och bristen i prestationen, exempelvis en leveransförsening. Det är den part som åberopar att force majeure föreligger som har bevisbördan för detta orsakssamband. Det är även viktigt att notera att det ofta enligt avtalet krävs att den som är förhindrad att prestera p.g.a. force majeure måste meddela detta till motparten och även hålla motparten kontinuerligt uppdaterad. Den part som åberopar force majeure har också ansvar att begränsa motpartens skada genom att försöka hitta andra sätt att kunna fullgöra avtalet.
Konsekvensen av att force majeure anses föreligga är att den part som blivit förhindrad att uppfylla sin prestation enligt avtalet trots detta inte anses ha begått ett avtalsbrott. Detta kan även innebära att denna part får förlängd tid att utföra sin prestation och att ett skadeståndsansvar och/eller vite inte ska utgå. Det kan också få som konsekvens att den part som blir drabbad av att den andre avtalsparten inte kan prestera enligt avtalet har rätt att säga upp eller häva avtalet. Det är ordalydelsen i det aktuella avtalet som avgör den exakta konsekvensen av force majeure.
För det fall att avtalet inte innehåller en force majeure-klausul eller annan bestämmelse som reglerar avtalsförhållandena vid en pandemi som covid-19 får avtalsparterna istället vända sig till bestämmelser i svensk lag. Enligt praxis kan det s.k. köprättsliga kontrollansvaret bli tillämpligt vid situationer som kan uppkomma som ett resultat av covid-19 vilket kommer till uttryck i 27 § köplagen. Det köprättsliga kontrollansvaret kan innebära att en säljare inte blir skadeståndsansvarig för fel eller försening av en vara om detta beror på ett hinder som ligger utanför säljarens kontroll och som säljaren inte skäligen kunnat förvänta sig vid köpet och vars följder säljaren inte skäligen kan undvika eller övervinna. Det ska dock sägas att rättsläget är oklart vad som gäller om en pandemi verkligen är en sådan händelse som inte skäligen kan förväntas, vi har trots allt haft pandemier som exempelvis SARS tidigare. Rättsläget är även osäkert om kontrollansvaret i köplagen kan tillämpas analogt, dvs. på avtal som inte omfattas av köplagen.
Inom byggentreprenader används i princip uteslutande allmänna villkor ABT06 och AB04. I båda dessa fall utgör ”pandemi” force majeure-grund. WHO har sedan den 11 mars 2020 klassificerat covid-19 som en pandemi, dvs. en epidemi som innebär kontinuerlig spridning över flera kontinenter. I Sverige klassas covid-19 som just en epidemi, vilket följer av regeringens beslut den 11 mars 2020 att förbjuda alla offentliga sammankomster överstigande 500 deltagare.
De centrala frågor som kan uppstå inom en entreprenad i anledning av covid-19 är följande. En entreprenör har som utgångspunkt rätt till tidsförlängning om entreprenören hindras att färdigställa kontraktsarbeten inom kontraktstiden, om hindret beror på omständighet hänförlig till beställaren eller omständighet utanför entreprenörens kontroll.
Flera av hindersgrunderna i ett entreprenadkontrakt kan aktualiseras om en entreprenör hindras av en pågående epidemi. Inte bara epidemin i sig kan utgöra hindersgrund, utan även de myndighetsåtgärder som aktualiseras. Båda grunderna kan leda till förlängning, men inte till ersättning för skada som entreprenören kan lida av hindret. Precis som ovan ligger bevisbördan för att det faktiskt föreligger omständighet som medför hinder på entreprenören. Även inom entreprenadrätten gäller att entreprenören har en skyldighet att försöka begränsa effekten av ett hinder.
Vi på Glimstedt hjälper dig oavsett om du överväger att åberopa force majeure, har en motpart som inte kan prestera enligt avtalet eller om du har andra frågor om hur ditt avtal påverkas av covid-19 och dess verkningar.
Avslutningsvis vill vi även hänvisa dig som har frågor som rör inställda arrangemang, evenemang och resor till Konsumentombudsmannen, som har samlad information om vad som gäller i anledning av covid-19.