Jag skulle tro att de flesta som driver ett (eller flera) aktiebolag känner till att det finns bestämmelser som skyddar aktiebolagets kapital. Det är därför kanske inte helt ologiskt att dessa regler ofta går under samlingsbeteckningen ”kapitalskyddsregler”. Aktiekapitalet skall fungera som säkerhet för fordringsägarna om bolaget går med förlust på grund av dåliga affärer. Eftersom borgenärerna enbart kan få betalt ur bolagets förmögenhetsmassa är lagstiftarens tanke att skydda bolagets borgenärer genom att skapa en nettoförmögenhet som skall fungera som en slags buffert.
Kapitalskyddsreglerna i aktiebolagslagen (förkortad ABL) kan grovt delas in i tre delar; (i) plikten att tillskjuta kapital vid bolagets bildande, (ii) begränsningar i bolagets rätt att disponera över tillskjutet kapital och (iii) reglerna om tvångslikvidation. Bolagets företrädare kan bli personligt ansvarig för bolagets skulder om reglerna inte följs. Det personliga ansvaret innefattar även skatteskulder.
Trots att ABL har omarbetats i ”modern” tid så har lagstiftarna tydligen inte tyckt att reglerna utgjort ett tillräckligt skydd för statens skattefordringar. För dessa skulder finns nämligen särskilda regler i Skatteförfarandelagen (SFL). Ett personligt ansvar åläggs företrädaren (solidariskt med den juridiska personen) när denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte gjort föreskrivet skatteavdrag, inte gjort anmälan om F-skatt, inte betalat skatter eller avgifter eller lämnat oriktig uppgift. Vid underlåtenhet att betala skatter och avgifter är betalningsskyldigheten knuten till den tidpunkt vid vilken skatten ursprungligen skulle ha betalts.
Alltså, betalas inte skatten på dess förfallodag kan bolagets företrädare bli ansvarig för hela beloppet om denne förfarit ”uppsåt” eller med ”grov oaktsamhet”. Kravet på att företrädaren skall ha agerat med ”grov oaktsamhet” ser vid första anblick (i alla fall för oss jurister) ut att vara en ”ventil” på så sätt att det krävs kvalificerat handlande för att företrädaransvar kan komma ifråga. I juridisk mening brukar, exempelvis inom skadeståndsrätten, nämligen grov vårdlöshet betecknas som ett agerande som präglas av hänsynslöshet, nonchalans eller likgiltighet till den grad att handlandet i det närmaste likaväl kunnat ses som medvetet.
Den betydelsen har emellertid inte ”grov oaktsamhet” när det kommer till det skatterättsliga företrädaransvaret. Här ligger ribban mycket lägre. För att undgå ansvar i förseningsfallet krävs att företagaren företrädaren (eller företrädarna) vidtar ”relevanta avvecklingsåtgärder” senast på skattens förfallodag för att undvika risken för personligt betalningsansvar för samtliga förfallna skatteskulder. I klartext innebär detta att företagaren – alltså senast samma dag som skatten skall betalas – måste initiera allmän betalningsinställelse, konkursförfarande eller företagsrekonstruktion. Företagaren undgår inte ansvar om hen – istället avvecklingsåtgärder – vidtar likviditetsförbättrande åtgärder i syfte att kunna betala förfallen skatt.
Svenskt Näringsliv har i en rapport ”Skatterättslig företrädaransvar – fiskal gräddfil utan legitimitet” (oktober 2013) pekat på det orimliga i att en person till fullo kan uppfylla de detaljerade kraven i ABL i syfte att undvika personligt ansvar men ändå drabbas av företrädaransvaret för skatter enligt SFL. Lika märkligt är att en person som genom ”relevanta avvecklingsåtgärder” undviker företrädaransvaret enligt SFL men samtligt kan vara föremål för personligt betalningsansvar för skatter enligt ABL.
Att bolag inte betalar sina skatter i tid är inte ovanligt. I Svensk Näringslivs rapport framgår att statistiken visar att drygt 176 000 aktiebolag i Sverige vid något avstämningstillfälle under år 2011 haft underskott på skattekontot.
Svensk Näringsliv – som vid tiden för sin rapport studerat all tillgänglig praxis i frågan – konstaterar:
”Gällande rätt innebär i praktiken att varje företrädare (styrelseledamöter, VD och faktiska företrädare) vid varje förfallodag för skatter och avgifter måste ha fullständig vetskap om skattens storlek samt bolagets betalningsmöjlighet. Saknas medel måste relevanta avvecklingsåtgärder vidtas senast samma dag. Det ges i princip ingen tid eller möjlighet till att försöka rädda företaget om det råder likviditetsbrist” (min markering).
Praxis är mycket sträng mot företagaren; ca 97 % av skatteverkets ansökningar vinner bifall i första instans.
Det kan avslutningsvis nämnas att det i SFL finns ett utrymme för jämkning av företrädaransvaret, dock förefaller domstolarna vara stränga mot företrädaren då nedsättning av ansvarets omfattning – i praxis – sällan beviljas.
Erik Pousard, Göteborg, 2015-10-06