Räcker 888 kr på ett bankkonto i en svensk bank för att svensk domstol ska vara behörig att döma i en tvist mellan en svensk bank och en person utan hemvist i Sverige?
Högsta domstolen har nyligen tagit ställning till om svensk domstol var behörig att pröva en tvist mellan en bank och en privatperson som saknade hemvist i Sverige.
Banken väckte talan om en fordran om 20 MKr baserat på ett borgensåtagande för ett bolagslån ingånget av en privatperson. Privatpersonen menade att svensk domstol saknade rätt att pröva fordringen då han saknade hemvist i Sverige. Banken menade att svensk domstol var behörig att döma i tvisten. Privatpersonen hade en fordran på banken med 888 kr, som var innestående på ett inlåningskonto hos banken, och tvisten hade i övrigt anknytning till Sverige då kreditavtalet var tecknat i Sverige mellan en svensk bank och ett svenskt aktiebolag, att privatpersonen var svensk medborgare, att tvisten gällde kreditavtalet och att tvisten enligt kreditavtalet skulle prövas enligt svensk rätt.
Beträffande de 888 kr på bankkontot uttalade Högsta domstolen att ”om den enda anknytningen till Sverige är att [den stämda parten] har en tillgång här som är av så begränsat värde att den i praktiken saknar betydelse från exekutionssynpunkt, bör svensk domsrätt inte anses föreligga”. Högsta domstolen ansåg således att pengarna på bankkontot inte hade ett så pass stort värde, särskilt i förhållande till bankens fordran, att det i sig kunde grunda svensk domsrätt, men kom istället fram till att svensk domstol var behörig p.g.a. att borgensåtagandet mot banken var tecknat för ett svenskt bolags skulder mot en svensk bank enligt ett låneavtal som var ingånget i Sverige och att tvisten mellan parterna gällde låneavtalet.
Advokat Henrik Thyselius, Göteborg, 2017-02-17